Time is now

Varför känns det hela tiden som att jag lever i en dimma? Egentligen så vet jag varför. Jag tar mig inte tiden till att sitta ner, tänka på vad jag känner och vad jag vill. Jag gör inte saker som får mig att må bra, jag bara fokuserar på det som är skit.
 
En tanke jag har haft så länge jag kan minnas är "Om bara det hade varit på ett annat sätt just nu så hade jag tagit tag i allt som får mig att må bra". Jag luras fortfarande av den tanken. Time is now! Det spelar ingen roll vart du befinner dig just nu i livet, om du är mitt inne i ett nytt jobb, om du är ute och backpackar och bor till största del på hostel och inte har en fast punkt, om du går igenom en seperation osv. Du kan alltid börja ta tid för dig själv, börja göra saker som Du mår bra av.
 
Min situation nu är inte den ultimata. Jag bor på ett stlle jag inte vill bo på, jag älskar inte mitt jobb, jag är sjukt osäker på min pojkvän. Jag kan inte ta hand om mig själv känner jag.
Men jag vet ju innerst inne att jag bara måste börja. Därför ska jag börja blogga igen, för min egen skull och för att ta en stund varje/varannan dag till att gå igenom mina dagar.
 
Jag ska utmana mig själv. I 10 dagar ska jag börja dagen med meditation varje dag, jag ska yoga minst 5 gånger och gå ut och springa minst 5 gånger. Gå ut på promenad minst 7 gånger, och promenaderna ska vara i minst en timme.

Kommentera här: