Morgonkaffe i solen

Dag 1 har börjat bra (vem börjar på en fredag egentligen?!), jag var sjukt trött imorse men lyckades hinna med allt jag skulle på morgonen i alla fall. 8 minuters meditation och till och med lite stretchning hann jag med. 

Min granne kom över igår och agerade psykolog typ. Han är så fin, han är vettig och lätt att prata med och han fick mig att berätta så mycket av vad jag känner just nu. Vi satt och åt ost och kex och pratade i flera timmar, och därför kom jag i säng alldeles för sent. Men är det egentligen för sent när jag fick ut så mycket viktigt av umgänget igår? Då kan man offra några sömntimmar.

Under meditationen idag kom jag att tänka på vart i livet jag befinner mig och vilka saker jag skulle behöva rensa ut för mitt välbefinnande. Jag kom fram till att jag behöver göra något åt jobbsituationen. Jag trivs inte på detta jobbet helt enkelt, men det är bara tillfälligt och det är det som får mig att stå ut.

Jag tänker att jag borde använda den tiden jag har här till något viktigt, till att vara närvarande. Jag sitter ändå bara av så sjukt mycket tid, känns så onödigt. 

Just nu sitter jag på jobbet och dricker kaffe i solen, det är helt underbart att sitta här. 
Och det är fredag, jag är ledig hela helgen. Kommer bli sååå skönt.

Ha en fin fredag, kramar (null)

Time is now

Varför känns det hela tiden som att jag lever i en dimma? Egentligen så vet jag varför. Jag tar mig inte tiden till att sitta ner, tänka på vad jag känner och vad jag vill. Jag gör inte saker som får mig att må bra, jag bara fokuserar på det som är skit.
 
En tanke jag har haft så länge jag kan minnas är "Om bara det hade varit på ett annat sätt just nu så hade jag tagit tag i allt som får mig att må bra". Jag luras fortfarande av den tanken. Time is now! Det spelar ingen roll vart du befinner dig just nu i livet, om du är mitt inne i ett nytt jobb, om du är ute och backpackar och bor till största del på hostel och inte har en fast punkt, om du går igenom en seperation osv. Du kan alltid börja ta tid för dig själv, börja göra saker som Du mår bra av.
 
Min situation nu är inte den ultimata. Jag bor på ett stlle jag inte vill bo på, jag älskar inte mitt jobb, jag är sjukt osäker på min pojkvän. Jag kan inte ta hand om mig själv känner jag.
Men jag vet ju innerst inne att jag bara måste börja. Därför ska jag börja blogga igen, för min egen skull och för att ta en stund varje/varannan dag till att gå igenom mina dagar.
 
Jag ska utmana mig själv. I 10 dagar ska jag börja dagen med meditation varje dag, jag ska yoga minst 5 gånger och gå ut och springa minst 5 gånger. Gå ut på promenad minst 7 gånger, och promenaderna ska vara i minst en timme.

Hej igen

Nu har det gått ett bra tag sedan jag uppdaterade denna blogg. Över ett år!
Mycket har hänt på den tiden.
 
Jag bodde en sommar i Stockholm, jag älskar mitt jobb där. Jag har aldrig haft ett roligare och mer betydelsefullt jobb än det där. Men jag hade en ganska svår sommar ändå, jag mådde inte riktigt bra psykiskt. Jag älskade att vara på jobbet, men jag klarade inte av att göra andra saker. Allt kändes jobbigt och tungt, jag kände mig ensam och inte bekväm hemma. Jag hyrde ett rum hos en familj som inte lät mig vara ifred och jag är verkligen i behov av att kunna sitta helt ensam och bara vara för mig själv, så det tog väldigt hårt på mig.
 
Så under sommaren så längtade jag bort från Sverige igen. Jag började söka olika jobb i Spanien, det var dit jag kände att jag ville. Men en dag ringde de mig från Portugal och erbjöd mig ett helt okej betalt jobb till hösten. Jag tänkte att det kunde vara kul att testa på att bo och leva lite i Portugal, det kändes lite spännande så jag tackade ja till jobbet.
 
Så i höstas flyttade jag till Portugal, började ett helt nytt jobb och ett nytt liv började för mig. Allting började helt perfekt, det var många roliga människor och det var helt perfekt väder. Jag blev förälskad i en kollega. Jag var bara så lycklig just då, det kändes som att jag gick på gymnasiet igen. Massor av människor i min ålder på jobbet och killen jag var förälskad i satt i samma rum och jag blev så nervös när jag såg honom, fjärilar i magen verkligen.
 
Första månaden så var allt helt perfekt, jag blev tillsammans med killen jag var förälskad i efter redan en månad. Jag hade nya nära vänner som jag hade kul ihop med, jag levde livet i värmen och i de nya landet.
 
Men sen började vintern komma även i Portugal, jobbet började kännas enformigt och alla mina vänner började känna sig nere, min pojkvän började må dåligt. Jättemånga på jobbet började säga upp sig, nästan alla i min umgängeskrets. Allt runt omkring var så himla negativt, folk mådde dåligt, hatade jobbet och ville inte stanna i Portugal. Jag försökte stå emot alla dessa negativa tankar men till slut kunde jag inte längre undgå att må dåligt, det var alldeles för svårt att hålla sig positiv bland människor som var så fruktansvärt negativa.
Sen sa min pojkvän upp sig och bestämde sig för att lämna Portugal och även mig. 
Det var så fruktansvärt tungt när han gjorde det, jag var så kär i honom och förstod inte hur han kunde välja att bara lämna allt det vi hade byggt upp på den korta tiden, kände han inte samma för mig som jag för honom? Det var så mycket tankar. 
 
Jag kunde inte påverka hans beslut men jag bestämde mig för att också säga upp mig och köra en backpacking-resa i Asien, bara för att inte sitta kvar i Portugal och må dåligt. Jag längtade bort till glädje och något nytt. 
 
Någon vecka efter att min kille hade lämnat mig så började han ångra sig, han sa att han inte kan tänka sig att vara utan mig och att han ville ha mig tillbaka. Jag hade redan bestämt att jag skulle åka på min resa, även fast jag verkligen bara ville åka till honom och skita i allt annat.
Även fast jag inte hade bokat resan eller något så kände jag att han inte bara kunde göra slut med mig och såra mig så mycket och sen få tillbaka mig hur som helst. Jag ville resa och jag skulle resa, oavsett vad det gjorde med vår relation. 
 
Jag påbörjade min backpackingresa och det var det absolut bästa jag har gjort på länge. Jag stärkte mig själv så mycket, jag har lärt mig om mig själv och jag känner mig mycket tryggare i den jag är. Jag träffade nya människor som jag vill ha i mitt liv föralltid! 
 
Nu är jag hemma i Sverige igen, starkare än innan och jag känner mig bra. Jag är trygg i mig själv och är förväntansfull över vad sommaren har att erbjuda.
Jag är fortfarande tillsammans med killen jag träffade i Portugal och om en månad så flyttar vi ihop, det känns spännande och jag är rätt nervös över det.
 
Ja, det blev ett helt års uppdatering i ett inlägg. Jag saknar att blogga, jag vill verkligen börja igen! 
 
Hoppas att ni har en fin dag och att ni fortsätter besöka min blogg!