Trodde jag visste

Jag trodde verkligen att jag visste vad jag ville, men jag vet ingenting längre. 
Vill jag vara med pappan till barnet jag bär på? Jag vet inte ens. Jag tror plötsligt att han är mitt livs kärlek igen, kan det bero på hormonerna kanske? 
Jag kände ingenting för honom för några veckor sedan, men plötsligt så saknar jag honom. Känns som jag är kär igen, men det måste vara min hjärna som spelar mig ett spratt. 
Det går inte en minut utan att jag tänker på "mitt barn", känns alldeles för konstigt att tänka på att det håller på att bli till en liten människa i min kropp. 
Vad ska jag göra..

Jag är gravid

Ja, alla tankar i mitt huvud just nu. Framförallt är det är stor sorg. Jag vill så gärna ha ett barn, jag vill ha min egen lilla bebis som jag vill ge allt jag har, all kärlek och allt jag kan ge barnet. Men jag kan inte. Jag kan inte behålla det. Pappan vill inte ha det och jag känner inte att jag klarar av det just nu, jag kan knappt ta hand om mig själv, hur ska jag kunna ta hand om ett barn? 
 
Detta är mitt största beslut hittills.. Jag är inte helt säker på vad jag ska göra än.
 
(null)
 

Känner mig korkad

Varje gång så går jag in i samma fälla. Jag vet egentligen att jag inte vill vara ihop med honom längre, men av någon anledning så tror jag att vi ska finnas där för varandra. Jag finns ju alltid där för honom för att jag är en sån person som vill stötta och bryr mig om folk i min närhet, men han skiter fullständigt i hur jag mår, och jag blir lika besviken varje gång. Varför?!
 
Kan man lära sig någon gång? Kan jag bara lämna honom någon gång?
Jag är i en superkonstig situation just nu. Blir utslängd ur lägenheten om 3 veckor och har ingen aning om var jag ska ta vägen. Jag kan dra hem till honom och bo där ett tag, men jag kan ju inte vara tillsammans med honom mer, då måste vi bo ihop som vänner. Vill jag ens det? Nödlösning kanske.
 
Jag kan möjligtsvis vara gravid nu, vilket jag berättade för honom. Hans reaktion var hemsk. 
Desto mer jag tänker på honom, desto mer vill jag SPY. Hur kan man vara så himla egoistisk som han är? 
 
Jag gråter, hur kan jag ha gett så mycket till någon som är så fruktansvärt äcklig? Nej, fuck detta. Ska kolla på utlandsresor, kanske drar någonstans istället för att leta nytt boende här. Är trött på detta.