Nervös

Väntar fortfarande på att få mina pengar, innan dess kan jag ej gå någonstans. 
Hade tänkt åka till Amsterdam i helgen, men skjuter fram det till nästa helg eftersom jag är osäker på ifall jag hinner få pengarna innan helgen är slut. 
 
Stackars små barn, tänker jag. De är så glada att de har mig, och nu sviker jag dem genom att bara lämna. Åh, jobbigt det känns.
Men jag måste, för min egen skull. Jag kan inte leva i detta för deras skull, tyvärr.
 
Btw, sprang 6,5 km idag. SÅ stolt! 
Så långt har jag inte sprungit på flera år, men jag har på något sätt viljan nu som jag inte har haft innan. Jag vill inte stanna när jag vet att jag klarar mer. 
 
Nu är det kosten som behöver ordnas, jag försöker med det varje dag men misslyckas hela tiden. Kan det bero på att jag inte köper min egen mat? 
 
Vi får se, jag är sjukt stolt att jag klarat av att springa så långt bara. Det är ett bra steg mot min hälsosamma livsstil!

Tror att mina problem är värst i världen

Är det bara jag som känner så ibland? Att jag sitter här och suckar över mina problem hela dagarna och bara tänker på hur jobbigt mitt liv är, men samtidigt finns det människor på jorden som inte har mat eller vatten för dagen. Det finns folk som lever i krig, som slavar och under fruktansvärda förhållanden. Och här sitter jag i ett tryggt hus med hur mycket mat som helst i köket, gnäller över att jag är fet, att jag äter onyttigt och är missnöjd med mitt jobb.
 
Då känner jag mig hemsk, att jag inte kan uppskatta det jag har istället för att gnälla för det jag inte har.
Jag tror att det är nyckeln till lycka, att alltid se det positiva i livet.
 
Innerst inne är jag ju glad att jag har allt jag har, jag har fina vänner, en fin familj, jag är helt fysiskt frisk (typ psykiskt också) och jag har växt upp i trygga Sverige. 

Bästa beslutet ever

5,3 km klarade jag av igår, ja jag är sjukt stolt. Bästa i år.
 
Men jag har inte lyckats sluta med socker än.
 
Jag ska flytta IMORGON!! Kan ni fatta?
 
Alltså jag har ju knappt berättat någonting för er, jag jobbar som au pair. Alltså jag bor i familjen och jobbar med barnen.
Men mamman i denna familj är en jävla häxa så därför tänker jag lämna dem så fort jag får pengarna för denna månaden.
Jag vet att det är elakt mot barnen, men jag gör detta för min egen skull. Får jag inte pengarna innan jag säger till att jag ska dra så kommer jag inte få några pengar, därför gör jag på detta sätt.
 
Imorgon kväll åker jag till Amsterdam över helgen, sen kommer jag tillbaka hit, bor hos en kompis och jobbar som live-out nanny. Så kommer jag jobba fram tills Maj, då jag har lite andra planer, och sen i slutet på Maj flyttar jag till Stockholm igen. 
 
Känner mig nöjd med mitt beslut och det är jobbigt just nu, att lämna familjen. Men det kommer kännas bättre snart, är helt hundra.