Min granne kom över igår och agerade psykolog typ. Han är så fin, han är vettig och lätt att prata med och han fick mig att berätta så mycket av vad jag känner just nu. Vi satt och åt ost och kex och pratade i flera timmar, och därför kom jag i säng alldeles för sent. Men är det egentligen för sent när jag fick ut så mycket viktigt av umgänget igår? Då kan man offra några sömntimmar.

Under meditationen idag kom jag att tänka på vart i livet jag befinner mig och vilka saker jag skulle behöva rensa ut för mitt välbefinnande. Jag kom fram till att jag behöver göra något åt jobbsituationen. Jag trivs inte på detta jobbet helt enkelt, men det är bara tillfälligt och det är det som får mig att stå ut.

Jag tänker att jag borde använda den tiden jag har här till något viktigt, till att vara närvarande. Jag sitter ändå bara av så sjukt mycket tid, känns så onödigt. 

Just nu sitter jag på jobbet och dricker kaffe i solen, det är helt underbart att sitta här. 

Och det är fredag, jag är ledig hela helgen. Kommer bli sååå skönt.

Ha en fin fredag, kramar