Trodde jag visste

Jag trodde verkligen att jag visste vad jag ville, men jag vet ingenting längre. 
Vill jag vara med pappan till barnet jag bär på? Jag vet inte ens. Jag tror plötsligt att han är mitt livs kärlek igen, kan det bero på hormonerna kanske? 
Jag kände ingenting för honom för några veckor sedan, men plötsligt så saknar jag honom. Känns som jag är kär igen, men det måste vara min hjärna som spelar mig ett spratt. 
Det går inte en minut utan att jag tänker på "mitt barn", känns alldeles för konstigt att tänka på att det håller på att bli till en liten människa i min kropp. 
Vad ska jag göra..

Kommentera här: