Varje gång så går jag in i samma fälla. Jag vet egentligen att jag inte vill vara ihop med honom längre, men av någon anledning så tror jag att vi ska finnas där för varandra. Jag finns ju alltid där för honom för att jag är en sån person som vill stötta och bryr mig om folk i min närhet, men han skiter fullständigt i hur jag mår, och jag blir lika besviken varje gång. Varför?!

 

Kan man lära sig någon gång? Kan jag bara lämna honom någon gång?
Jag är i en superkonstig situation just nu. Blir utslängd ur lägenheten om 3 veckor och har ingen aning om var jag ska ta vägen. Jag kan dra hem till honom och bo där ett tag, men jag kan ju inte vara tillsammans med honom mer, då måste vi bo ihop som vänner. Vill jag ens det? Nödlösning kanske.

 

Jag kan möjligtsvis vara gravid nu, vilket jag berättade för honom. Hans reaktion var hemsk. 

Desto mer jag tänker på honom, desto mer vill jag SPY. Hur kan man vara så himla egoistisk som han är? 

 

Jag gråter, hur kan jag ha gett så mycket till någon som är så fruktansvärt äcklig? Nej, fuck detta. Ska kolla på utlandsresor, kanske drar någonstans istället för att leta nytt boende här. Är trött på detta.