Är det bara jag som känner så ibland? Att jag sitter här och suckar över mina problem hela dagarna och bara tänker på hur jobbigt mitt liv är, men samtidigt finns det människor på jorden som inte har mat eller vatten för dagen. Det finns folk som lever i krig, som slavar och under fruktansvärda förhållanden. Och här sitter jag i ett tryggt hus med hur mycket mat som helst i köket, gnäller över att jag är fet, att jag äter onyttigt och är missnöjd med mitt jobb.

 

Då känner jag mig hemsk, att jag inte kan uppskatta det jag har istället för att gnälla för det jag inte har.

Jag tror att det är nyckeln till lycka, att alltid se det positiva i livet.

 

Innerst inne är jag ju glad att jag har allt jag har, jag har fina vänner, en fin familj, jag är helt fysiskt frisk (typ psykiskt också) och jag har växt upp i trygga Sverige.