Det tar emot för mig att erkänna detta, jag erkände det just för mig själv. 
Är det inte sjukt hur man kan förneka saker för sig själv? Så att man tror på sina egna lögner?

Jag har bulimi. 

Jag skäms ihjäl över det. Varför kanske ni undrar?

- Jag är 22 år.

- Jag är inte smal, så tydligen hjälper det inte att spy.

- Jag tappar kontrollen.

 

Ja det känns som att bulimi är mer normalt i tonåren, har jag rätt? 

Det är inte som att detta har börjat nu i och för sig, jag har haft bulimi till och från sen jag var 14 år. 

 

Jag hatar att spy, men jag hatar att tappa kontrollen också. Jag har aldrig sökt hjälp för mina problem för jag har aldrig fattat att det är ett problem.

 

 

Jag ska bli frisk från min bulimi.

Jag ska bli frisk från min depression.

Jag ska sluta röka.

Jag ska ändra min kost.

Jag ska börja träna.

 

Vilken ordning ska jag ta allt?!

Vet inte ens längre.. (skriver jag samtidigt som jag precis spytt och röker en cigarett.)