Allt känns värre när jag samtidigt minskat min medicin och försöker bli av med sockerberoendet, min kropp mår inte bra, min hjärna saknar sitt socker och Sertralin. 

Men, jag vet att det blir bättre på sikt så jag måste försöka ha tålamod, även fast den första veckan kommer vara ett helvete. Jag är inne på dag nummer 2 och det gäller att bara hålla ut, ta en dag i taget.

 

Det är svårt, jag måste ju ändå stå ut med barnen, har inget val liksom. Kan inte ligga i sängen hela dagen, barnen måste köras till skolan, de måste ha rena kläder, de måste ha mat, de måste badas. Det är nog bra, då kan jag endast ligga i sängen en del av dagen när barnen är i skolan, sen måste jag upp.

 

Men i slutet av månaden har jag bestämt mig för att "belöna" mig själv, med att gå till frisören. Det kanske är sånt andra människor gör ofta, men jag har inte vart hos frisören på ett par år, jag brukar klippa mitt egna hår. 

Nu tänkte jag att jag ska göra ljusa slingor och klippa kortare, spännande.

 

Nu ska jag ta mig ut på en promenad, kanske till affären!